Bett och betsling

Kort sagt är variation lösenordet. Varierar man belastningen på munnens olika delar; tunga, laner och läppar, minimeras belastningen och därmed skadorna. En följsam hand, korrekt anpassat träns/huvudlag och bett av rätt storlek och typ för just den mun och den skalle som kraven ställs på lägger grunden för framgång. Enkelhet och insikt om individens fysiologiska förutsättningar är oftast bästa receptet.

Min uppgift här är ofta att ta bort vargtänder som interfererar med betslingen. Betselöverslitna tänder som drabbats av pulpit, överrörlighet eller rotation behandlas. Jag ger gärna råd om bettstorlek, bettplacering och bettyper som kan vara lämpligt för den individ jag har framför mig. Ta med de träns och de bett ni brukar använda så kan vi se om något kan förändras för att optimera era förutsättningar.

Vanliga problem är för långa bett, vilka vid tygeltag viker sig och tvingar in kinderna mot tänderna och hästen tvingas bita sig själv. Vargtänder, kariesangrepp och tandfrakturer är andra vanliga smärtutlösare som skapar problem i ridningen. I självförsvar tar hästen tag i bettet och som följd av detta uppstår en onormal förslitning av första tuggtänderna på ena eller båda sidorna. Blir denna förslitning ansenlig kommer följdproblem såsom ilningar, överrörliget, tandförskjutning/-rotation och pulpablotta. Bortsett från smärtan och prestationsnedsättningen är detta problemställningar som kostar både tid och pengar att korrigera. Och detta många gånger helt i onödan. Här kan du läsa mer om betselöverslitning.

Djurtandvårdskliniken har på sin sida en utmärkt beskrivning av olika bett och deras inverkan. Gör gärna ett besök där; www.djurtandvardskliniken.se